Malmö Musikkonservatorium

MMK:s offentliga kammarmusikkonserter

Malmö Musikkonservatorium inledde sin verksamhet den 1 oktober 1907 med att erbjuda undervisning i piano, orgel, violin, kontrabas, sång och körsång, musiklära och harmonilära. Sydsvenskans musikanmälare W. S. (William Smith) uppmärksammade (26/9) starten i en längre artikel, som den blivande celloläraren, Gottardo Vecchi, för­varat i sin ”Urklippsbok”– denna utomordentliga källa för konservatoriets historik.

De citerade programmen har ”kompletterats” med tonsättarnas födelse- och dödsår och deras verk med opustal. När så kunnat ske, har medverkande artisters för­namn angetts.

Malmö Musikkonservatorium presenterade vid en konsert i Knutssalen i går afton sina lärare i de praktiska ämnena sång violin, piano och kontrabas. Det befanns därvid, att den nya musikanstalten lyckats förvärfva på skilda områden verkligt dugande förmågor.

Det är anmälarens ringa mening att Malmö med sin rika slättbygd mycket väl bör kunna ”bära” ett konservatorium. Stadens musiklif kan icke annat än vinna på den ökade kunskap och därmed det ökade intresse, som befintligheten af en dylik musikskola gifvetvis måste hafva till följd. Ja det synes rent ut icke vara möjligt för musiklifvet att kristallisera ut sigtill fasta former utan en dylik fast punkt.

Tanken att här i staden grunda en fast musikskola måste därför i och för sig af hvarje verkligt musikintresserad omfattas med en sympati, inför hvilken de små synpunkterna måste vika. Konsten är i verklig mening internationell, och det kommer härvid mindre an på, om ledarna af anstaltens verksamhet är svensk eller italienare, än att saken skötes efter goda principer. Och då ingen svensk velat göra språnget i det okända, skola vi med nöje understödja en annans försök.

Af de herrar lärare, som i går presenterade sin konst, har herr Johannes Elmblad för svenskarna ett känt och ryktbart namn. Ehuru numera icke i sin fulla krafts dagar visade han i föredragandet af Kjerulfs ballad ”Skeppet”, att han ännu har välde öfver sin voluminösa stämma, och det dramatiska läroämnet i honom fått en lärare, som kan ösa ur ett lifs erfarenhet. Konserten inleddes med Beethovens ciss-mollsonat, opus 27 nr 2, spelad af herr Carl Schæffer. Denne lade härvid i dagen en beaktansvärd förmåga af klar temagestaltning och en förträfflig nyanseringskonst. I Liszt’s ”Rhapsodi” nr 5 och Paderewskis ”Cracovienne fantastique” dokumenterade han sig därtill som såsom en duktig bravurspelare – en sak, som ingalunda är att beklaga.

Violinens företrädare, herr Giovanni Turicchia, synes vara den av instrumentalisterna, som förfogar öfver den största fonden af musikaliskt temperament, och hans föredragande af Svendsens ”Romans”, Wieniawskis ”Faust-fantasi” samt Paganinis fantasi ”Mosé” på G-strängen gaf vid han­den, att hans tekniska färdigheter måste ställas på en mycket hög nivå. Man saknade i går visserli­gen det plastiska lugn i föredraget, som är toppen af musikalisk konst, men saken förklaras lätt af den tydliga tillfälliga nervositeten. Äfven herr Guido Gallignani behärskade tydligen fullt sitt instrument, ja, åstadkom rent förbluffande saker. Hans nummer hade ju dock ­– frånsedt dokumen­teringen – endast kuriositetens intresse. Starkt bifall kom de uppträdande till del och flera extra­nummer gåfvos.

Malmö Musikkonservatorium kan således sägas härmed i viss mening hafva gjort en lycklig start. Vid en löpning är detta, som bekant en god sak. Afgörande för en lång löpning blir dock till sist kraften och uthålligheten. Men sätter man verkligen in allt, hvad man har af detta, så bör man ha utsikt att lyckas.

Redan efter en månad startade konservatoriet en serie s.k. musikföredrag, några speci­ella tonsättare skildrades i ord och ton i ganska brokiga konsert­program, i vilka lärare och elever medverkade. Premiären ägde rum i Odd Fellow-logens festsal. Teoriläraren, kantor Christian Nilsson, föreläste om Buxtehude och Corelli, och för musikillustratio­nerna svarade:

MK 1

1907-10-29

Carl Schæffer, orgel/piano

Giovanni Turicchia, violin

Elever: G. Westerlund, piano

Thyra Johnsson, piano

Signe Hellberg, sång

Strungk, Delphin (1631-1694)

Orgelchorale: Lass mich dein sein und bleiben

Buxtehude, Dietrich (1637-1707)

Passacaglia, d-moll (Piano à 4 händer)

Corelli, Arcangelo (1653-1713)

Violinsonat D-dur

Buxtehude, Dietrich

Ciaconna e-moll (Piano à 4 händer)

Wagner, Richard (1813-1893)

Elsas dröm ur ”Lohengrin”

Schumann, Robert (1810-1856)

Die Rose, die Lilie

Vieuxtemps, Henri (1820-1881)

Ballad och Polonäs för soloviolin

MK 2

1907-11-25

Giovanni Turicchia, violin

Guido Gallagnani, kontrabas

Carl Schæffer, piano

Elever i sång, violin & piano

Händel, Georg Friedrich (1685-1759)

Konsertsonat för kontrabas och piano

Leclair, Jean-Marie (1697-1764)

Air – Allegro

Händel, Georg Friedrich

Konsert för 4-händigt piano

Celebre Largo för sång, violin och piano

Saint-Saëns, Camille (1835-1921)

Introduction och Capriccio för violin

Liszt, Franz (1811-1886)

Rhapsodie Hongroise för piano

Händel och Leclair ägnades nästa musikföredrag. Lärarna Guido Gallagnani och Carl Schæffer inledde konserten med en Händel-sonata, varpå några konservatorieelever spelade verk av Leclair och Händel. Konserten avslutades av Turicchia och Schæffer med sentida verk enligt ovanstående detaljprogram.

Året 1908 inleddes av Giovanni Turicchia och Carl Schæffer med en violinsonat av Francesco Veracini, och sedan denne och Domenico Scarlatti presenterats i den sed­vanliga föreläsningen, framförde Carl Schæffer och elever bl a några sonator av den sistnämnde tonsättaren. Som avslutning spelade Turicchia Pablo Sarasates ”Zigenarvisor”.

Det femte ”musikföredraget” 1908-02-23 ägnades Joseph Haydn. Efter att två piano­elever à quatre mains utfört en av D-dursymfonierna och tonsättaren presenterats, spe­lade bl a duon Turicchia-Schæffer en violin- och en pianosonat. Konserten, som ägde rum i konservatoriets lokal, Engelbrektsgatan 32, avslutades grandiost med finalen ur Verdis opera ”Ödets makt”, arrangerad för stråkorkester, orgel, sopran obligato och kör av konservatoriets grundare och direktör Giovanni Tronchi.

Det sjätte ”musikföredraget” ägnades Mozart och inleddes med uvertyren till ”Trollflöjten” – i programmet ”Flauto Magico” – utförd av 3 elever vid pianoklavia­turen. Efter Chr. Nilssons föreläsning spelade eleven Elsa Frostenson 2 satser ur en konsert i F-dur och eleven Aurelio Tronchi violinkonserten nr 1, B-dur. Carl Schæffer framförde c-moll-fantasin för piano och tillsamman med Turicchia violinsonaten i B-dur, K 378.

Som synes förekom inget 1800-talets virtuosnummer som slut.

Antonio Vivaldi och Carl Maria von Weber var huvudpersoner vid vårens sista ”musikföredrag” 1908-04-28. Schæffer och Turicchia spelade en violinsonata i d-moll av den gamle italienaren, som även företräddes med en konsert för tre violiner, exekve­rad av Turicchia och två kvinnliga elever. Uvertyren till operan ”Friskytten” spelades i ett 6-händigt arrangemang av Schæffer och två elever. En Cavatina ur samma opera och en aria ur operan ”Oberon” sjöngs av en kvinnlig elev. Giovanni Turicchia och dir. Tronchi spelade en violinkonsert i d-moll av Vivaldi, och slutligen spelade Carl Schæf­fer Webers ”Inbjudning till dans”.

Konservatoriet har redan under sitt första år rönt stor uppmuntran och haft många elever. Vid den nu ingående årskursen utvidgas läroämnena i betydande grad, så att undervisning kommer att lem­nas på de flesta stråk- och blåsinstrument.

Bland de nya lärarna märks violoncellisten Gottardo Vecchi.

Årsberättelsen anger elevantalet till 87. 15 konserter och musikföredrag ägde rum, varav en konsert i vardera Landskrona, Lund och Ystad. Malmö stad bidrog med 1000 kronor till 6 frielevplatser. Liknande kommunala bidrag utbetalades årligen framgent.

I fortsättningen kan det vara av intresse att se hur ett kammarmusicerande tar form i och med att Gottardo Vecchi knyts till konservatoriet. I W.S.-recensionen av säsongens första konsert framhålls det t ex:

”Herrar Schæffer och Turicchia äro ju för Malmö-publiken redan kända och uppskattade kam­marspelare. De hafva i herr Gottardo Vecchi fått en värdefull medhjälpare i kammarmusiken, det visade hans diskreta och påpassliga handhafvande af cellostämman.”

MK 3

1908-10-11

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

Giovanni Tronchi, piano

Mozart, Wolfgang Amadeus (1756-1791)

Pianotrio B-dur, K 502

Sjögren, Emil (1853-1918)

Violinsonat g-moll, op 19

Goltermann, Georg (1824-1898)

Violoncellkonsert a-moll

Taubert, Ernst Edv. (1838-1934)

Preludium, op 42: 1 - Rondo, op 58 III -

Zigeunerstück, op 42 för piano

Sarasate, Pablo de (1844-1908)

Romanza Andaluza - Yota Navarra

MK 4

1908-11-01

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

jämte 3 elever

Giovanni Tronchi, dir.

Mozart, Wolfgang Amadeus (1756-1791)

Pianotrio C-dur, K 548

Grieg, Edvard (1843-1907)

”Från Holbergs tid”, suite i gammal stil

Tronchi, Giovanni (1876-1953)

Melodi för stråkvartett -

Menuett för stråkkvintett

Tjajkovskij, Pjotr (1840-1893)

Sérénade melancolique

Hauser, Miska (1822-1887)

Rhapsodie Hongroise för soloviolin

Bandini, P. (arr. G. Tronchi)

Invocazione alla Vergine för sopran, flöjt, orgel och stråkork.

MK 5

1908-11-30

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

3 elever

Giovanni Tronchi, piano

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

Pianotrio D-dur, op 70

Widor, Charles (1845-1937)

Romance e-moll för violin

Nachez, Tivadar (1859-1930)

Danses Tziganes för soloviolin

Rossini, Gioacchino (1792-1868)

Uvertyr till op ”Barberaren i Sevilla”

tre elever piano à 6 mains

Saint-Saëns, Camille (1835-1921)

Violoncellkonsert a-moll

Paganini, Nicoló (1782-1840)

Moses-variationer på g-strängen

MK 6

1908-12-18

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

1 celloelev / 3 pianoelever

Giovanni Tronchi, piano

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

Violinsonat A-dur, op 47

Klengel, Julius (1859-1933)

Andante ur Cello-concertino, op 7

Haydn, Joseph (1732-1809)

Pianotrio D-dur

Mozart, Wolfgang Amadeus (1756-1791)

Uvertyr till op ”Don Juan”

arr. för piano à 6 mains

Sinding, Christian (1856-1941)

Adagio ur op 10 för soloviolin

Wieniawski, Henri (1835-1880)

Fantasie Brillante ur op ”Faust”

MK 7

1909-01-31

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

Violinsonat F-dur, op 24

Pianotrio c-moll, op 1:3

Violinsonat G-dur, op 96

MK 8

1909-02-16

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

Violinsonat a-moll, op 23

Violoncellsonat F-dur, op 5:1

Violinsonat Ess-dur, op 12:3

MK 9

1909-03-25

Giovanni Turicchia, violin

Salomon Smith, viola

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

Ellen Rundqvist, sopran

Signe Hellberg, sopran

Giovanni Tronchi, dirigent

Kiel, Friedrich (1821-1885)

Pianokvartett a-moll, op 43

Schubert, Franz (1797-1828)

Violinsonat D-dur

2 elever

Bach, Johann Sebastian (1685-1750)

Solosonata för violin nr 6: Gavotta

Paganini, Nicoló (1782-1840)

Caprice nr 21

Ponchielli, Amilcare (1834-1886)

Ur operan ”Gioconda”, duett för sopraner

ork.-arr av Giovanni Tronchi

MK 10

1909-05-08

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

Violinsonat A-dur, op 30:1

Violoncellsonat A-dur, op 69

Violinsonat c-moll, op 30:2

MK 11

1909-09-26

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

Elna Tofft, sopran

Alfred Tofft, piano

Mendelssohn, Felix (1809-1847)

Pianotrio d-moll, op 49

Andersen, Sophus (1859-1923)

Nu brister i alle de kløfter

Tofft, Alfred (1865-1931)

Syng, Moder

Bruch, Max (1828-1920)

Violinkonsert d-moll (sats I)

Lalo, Edouard (1823-1892)

Symphonie Espagnole (sats I)

Schubert, Franz (1797-1828)

Heidenröslein

Tofft, Alfred

Le bal - Valsaria

MK 12

1909-10-24

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

Elevtrio

Haydn, Joseph (1732-1809)

Pianotrio D-dur

Wieniawski, Henri (1835-1880)

Legend för soloviolin

Vieuxtemps, Henri (1820-1881)

Ballade et Polonaise för soloviolin

Haydn, Joseph (1732-1809)

Violoncellkonsert D-dur

Liszt, Franz (1811-1886)

Rhapsodie Hongroise nr 1

MK 13

1909-10-28 (Helsingborg)

MK 14

1909-11-02 (Lund)

MK 15

1909-11-13 (Ystad)

Hrr Turicchia, Vecchi och Schæffer upprepade sitt program från Malmö MK 11(1909-09-16) i Helsingborg och Lund, medan Elna Tofft, ackompanjerad av Giovanni Tronchi, framförde några andra romanser:

Mendelssohn, Felix (1809-1847)

Pianotrio d-moll, op 49

Brahms, Johannes (1833-1897)

Meine Liebe ist grün

Tofft, Alfred (1865-1931)

Die Sonne ist niedergegangen

Maman, dites-moi

Alabiev, Aleksandr (1787-1952)

Die Nachtigall

Dessa romanser framfördes även i Ystad, där Mendelssohns pianotrio utbyttes mot

Haydn, Joseph (1732-1809)

Stråkkvartett F-dur, op 76:3 spelad av Turicchia – Salomon Smith – Alfred Collin – Gottardo Vecchi

Malmö Musikkonservatoriums konsert

i hotell Mollbergs stora sal härstädes i går hade samlat ganska många åhörare, men ”överfullt hus” borde dock rätteligen tett sig för de konserterande, ty deras prestationer voro verkligen förträffliga

noterade ÖRESUNDSPOSTEN, medan YSTAD ALLEHANDA utförligare bedömde gästspelet, som …

… i lördags afton hade samlat i det allra närmaste fullsatt salong och blev, såsom man kunde vänta, ett musiknöje av första rang. Den inleddes med en stråkkvartett av Haydn, spelad av hrr Turicchia, Smith, Collin och Vecchi. Såväl de muntra, lekande satserna som andantet, däri österrikiska folk­sången utgör ledmotivet, fingo en ypperlig tolkning. Fru Elna Tofft från Köpenhamn (född svenska) bidrog till programmet med fyra visor. Hon besitter en välklingande sopran och ett ut­märkt föredrag, däri man även fick höra ett vackert prov på hennes förmåga som koloratursång­erska. Herr Turicchia spelade ett violinsolo, ballad och polonäs av Vieuxtemps, som fick ett glän­sande utförande. Det samma kan sägas om hr Vecchis violoncellnummer och hr Schæffers piano­spel vilka båda voro charmanta och anslående. Direktör Tronchi ackompanjerade å piano till sång­erna och violoncellen. Samtliga nummer belönades med ihållande applåder.

Som totalomdöme kan sägas, att musiken var härlig, programmet omväxlande och utförandet mästerligt, vadan det hela gjorde ett mycket angenämt intryck.

MK 16

1909-12-12 (Hbg)

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

Corelli, Arcangelo (1653-1713)

Sonata för violin och piano

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

XII variationer över ett tema ur

Mozarts ”Trollflöjten”

Brahms, Johannes (1833-1897)

Pianotrio C-dur, op 87

MK 17

1910-02-27

Giovanni Tronchi, flöjt

Giovanni Turicchia, violin

Salomon Smith, viola

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

MMK:s stråkorkester, dir. Giovanni Tronchi

Grieg, Edvard (1843-1907)

Våren – Hjertesår

Sinding, Christian (1856-1941)

Romans e-moll

Mendelssohn, Felix (1809-1847)

Violinkonsert e-moll

Bruch, Max (1838-1920)

Kol nidrei

Popper, David (1845-1913)

Tarantella

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

Serenad för flöjt, violin och viola D-dur, op 25

I Beethovens D-durserenad för flöjt, violin och viola, medverkade hr Salomon Smith med sin nobla konst. Hr Turicchia utförde violin- och dir. Tronchi flöjtstämman. Det entusiastiska bifall, hvarmed publiken hyllade de tre herrarna, adresserade sig ickeminst till dir. Tronchi för hans charmanta utförande av flöjtstämman.

W-n

Konservatoriekonserten i går afton inrangerade sig värdigt i raden af den så småningom verkligt populär vordna anstaltens musiktillställningar. Odd-fellowlogens festsal var öfverfylld och många fingo nöja sig med ståplatser.

Orsaken till det särskildt lifliga intresset får naturligtvis tillskrifvas den celebre gästen för aftonen, hr Salomon Smith, som ställt sin präktiga altfiol till förfogande, men äfven programmet i öfrigt var ju stort och lockande nog. (--) Den Beethovenska serenaden kan icke täfla med sitt systerverk, serenaden, op 8, för fiol, altfiol och cello (här nyligen spelad å Bryssel-kvartettens konsert), men är icke desto mindre i och för sig ett intressant opus, mest gemytligt i den Haydnska stilen. (--)

Utförandet var vårdadt och pietetsfullt på alla händer. Hr Salomon Smith är ju sedan länge känd som ifrig, fin och säker kammarmusiker, och hr Giovanni Tronchi visade sig i sin nya egenskap som flöjtist som den habile, samvetsgranne och skicklige man han är.

W. S.

Konserten celebrerades genom att herr Salomon Smith medverkade – en omständighet, som möjli­gen utgör förklaringen till det ovanliga tilloppet av folk. I en serenad av Beethoven för flöjt, violin och viola, trakterade nämligen herr S. det sistnämnda instrumentet. Flöjtstämman utfördes av direktören själv, som därvid dokumenterade sig som en rutinerad flöjtspelare. Serenaden, som bär opustalet 25, och sålunda tillhör mästarens tidigare alstring, är av övervägande melodiös karaktär och röjde inte särdeles mycket av den äldre Beethovens djup. Ett undantag utgjorde tredje satsen, i vilken lejonklon ibland stack fram.

Bgn

Några kända musikprofiler möter man i dessa recensioner.Ystadsapotekaren, kam­mar­musikentusiasten Salomon Smith förekommer ffg i malmökonservatoriets historia – det finns anledning tro, att det nu inledda samarbetet hade en viss betydelse för grun­dandet av Malmö Kammarmusikförening senare samma år. Bakom signaturen W.S. dolde sig musikanmälaren i Sydsvenska Dagbladet, William Smith, som även han till­hörde grun­darna. Signaturen Bgn, överläraren Carl Berggren i Malmö, kom att i många år framstå som tidningen Arbetets respekterade musikanmälare. (Som synes är han den ende bland recensenterna som anammar stavningsreformen).

Vårsäsongen 1910 avslutades med en lärarkonsert, som i SDS ägnades sedvanligt gott recensionsutrymme:

MK 18

1910-04-24

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

Giovanni Tronchi, piano

Smetana, Friedrich (1824-1884)

Pianotrio g-moll, op 15

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

ur Violinkonsert D-dur, sats II-III

Schubert Franz (1797-1828)

Ständchen, arr Liszt

Liszt, Franz (1811-1886)

Waldesrauschen

Kiel, Friedrich (1821-1885)

Tre stycken för violoncell och piano

Herrar lärare vid konservatoriet gåfvo i går afton å vanlig lokal sin sista konsert för säsongen, hvarvid de för sig sammanställt ett för sina nyheter såväl som gedigenhet lika utmärkt program.

Gemensamt utförde hrr C. Schæffer, G. Turicchia och Vecchi trio i G-moll af Fr. Smetana, ett i synnerhet i pianopartiet tekniskt svårt verk, af mycken och egenartad skönhet och med uttrycksfull, ofta recitativisk melodiföring, betingad antagligen af den säregna och dystra impulsen till – en liten dotters död. För oss svenskar har nyheten äfven ur en annan synpunkt ett visst intresse. Dess upp­hofsman, den böhmiska musikens första och kanske största namn, har nämligen i hela fem år såsom dirigent i Göteborg (1885-1861) ägnat sina krafter åt utvecklingen af svenskt musiklif. Ett minnes­märke däröfver har han satt sig själf i en symfonisk tondikt, Hakon Jarl.

Af Beethovens violinkonsert i D-dur har hr Turicchia förut under säsongen kreerat första satsen. För ett riktigt återgifvande af dennas lugnt flytande, plastiskt sköna melodiska linje erbjuder hans nervösa temperament icke de allra bästa betingelser.

Utförandet af larghettot, om hvilket annars det nyss sagda i lika hög grad gäller, bevisar emellertid, att denna nervositet kan behärskas och hans temperament, en gång väl intvingadt i en lugnare fåra, därvid också lyckas lägga upp en bred och stor ända till slutet genomförd melodi. Ännu mera till sin fördel var han emellertid i den humoristiska och liffulla sista satsen.

Herr Schæffer spelade Schubert-Liszt’s ”Ständchen” och Liszts ”Waldesrauschen”, båda med tek­nisk redighet, musikaliskt klart och med äkta poetiskt föredrag.

I ett litet extranummer ur egen fatabur ”Mormors visa” gaf han bevis på sin kompositoriska talang. Den lilla täcka, i all sin anspråkslöshet helgjutna tingesten borde kunna få komma ut till en större allmänhet – dess popularitet är på förhand gifven.

Tre stycken för violoncell och piano af Fr. Kiel afslutade programmet. De två första, i a-moll och d-moll, äga en behaglig, något lättköpt melos – verket är utgifvet under opus 12 – det tredje i C-dur grep något originellare i strängarna. Herr Vecchi tog med flärdfria, något tillbakadragna, men genommusikaliska spel ut af verket, hvad som kunde tagas och tillvann sig liksom de öfriga uppträ­dande publikens synnerliga bevågenhet. Herr Tronchi gaf i Beethoven-konsertens pianoparti violi­nisten ett godt och säkert stöd.

W. S.

I en tyvärr odaterad recension avseende en konsert, som konservatorielärarna gav i Lund omkring månadsskiftet november-december 1908, väckte signaturen -n-r-n en fråga, som skulle få svar. Tyvärr saknas konsertprogram, men det låter sig konstrueras med stöd av recensionen. Medverkande var:

MK 19

1908-nov/dec

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

Signe Hellberg, sopran

Giovanni Tronchi, piano

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

Pianotrio D-dur, op 70

Grieg, Edvard (1843-1907)

Holberg-Suite

Bandini, P. (1847-1929)

Ave Maria

Saint-Saëns, Camille (1835-1921)

Violoncellkonsert a-moll

Tjajkovskij, Pjotr (1840-1893)

Sérénade mélancolique

Paganini, Nicoló (1782-1840)

Variationer över ”Mose bön” på G-strängen

Efter åhörandet af gårdagens konsert är man fullt på det klara med, hvilken framstående roll Malmö musikkonservatorium spelar i vår grannstads musiklif. Ett allt större antal elever tillgodogör sig dess undervisning, som med sådana lärare bör blifva synnerligen fruktbärande, och därjämte hafva dess konserter och musikföredrag på helt kort tid alldeles omskapat publiken och bragt musikin­tresset till en höjd, som det aldrig förut hunnit. Dessa konserter äro städse fulltaligt besökta och man måste snart se sig om efter en rymligare lokal.

”Det musikintresserade Lund” tycks däremot snart vara en myt; kunde direktör Tronchi, hvars ener­giska arbete till musiklifvets höjande i Malmö förtjänar det största erkännande, väcka till lif äfven det domnande musikintresset i vår goda stad, så vore vi honom stort tack skyldiga, men det ser mörkt ut, eller hvad sägs om en åhörareskara på cirka 50 i salen och ett par 10-tal på läktaren?

Den präktiga konserten bjöd som inledningsnummer på Beethovens härliga D-durtrio op 70. Då detta verk senast kom till utförande här, spelades det af det celebra klöfverbladet Lady Hallé, pro­fessor Neruda och fröken Johanne Stockmar.

Den tolkning, som i går gafs detsamma af hrr Turicchia, Vecchi och Schæffer, kommer icke upp mot den förstnämnda, men det spelades redbart och med godt samspel; däremot saknade man den klassiska bredden.

Griegs Holberg-Suite, en af de klaraste pärlorna i den genialiske mästarens tondiktning, utfördes förtjänstfullt af hr Schæffer; intrycket stördes dock af flygelns bristfälliga stämning.

En intressant nyhet var Bandinis Ave Maria sopran med accompagnement af piano, orgel, violin och violoncell. Den sjöngs mycket tilltalande af fröken Signe Hellberg, som visade sig förfoga öfver en icke stor men böjlig, hög sopran af särdeles behaglig timbre. Den nya sångerskan belönades med lifligt bifall.

Angenämt var att stifta bekantskap med konservatoriets nyanställde lärare, cellisten hr Vecchi, ehuru hans konstnärliga egenskaper knappast kunde göra sig fullt gällande i Saint-Saëns konsert. Han spelar osvikligt rent och besitter en högt uppdrifven teknik, men kompositionen gaf honom ej tillfälle att visa prof på sin konstnärliga uppfattning. En förvånande liten och spröd ton torde få skrifvas på instrumentets räkning.

Konserten afslutades med Tschaikowskis sköna Sérénade mélancolique och Paganinis kolossalt svåra variationer på G-strängen ur ”Mose bön”, båda präktigt spelade af hr Turicchia till ett syn­nerligen läckert accompagnement af hr Tronchi. – Bifallet var hela aftonen synnerligen lifligt och hjärtligt.

-n-r-n

”Musikfejden”

De invandrade musikernas framgångar i Malmö sågs inte med blida blickar i Lund. I den 1910 utgivna pamflettartade presentationen av det i Lund 1909 grundade Syd­svenska Musikkonservatoriet framhåller utgivaren, konservatoriets t f föreståndare, musikdirektören, organisten i Allhelgonakyrkan N. P. Norlind, att han

… redan för ett tiotal år sedan umgicks med planen att i Lund upprätta ett större musikläroverk, där icke blott de kyrkomusikaliska discipliner kunde studeras (en skola för dylikt ändamål har för 10 år sedan grundats av undertecknad med fru samt arbetat med god framgång och under alltjämt stigande förtro­ende från allmänhetens sida), utan även andra musikaliska fackämnen av såväl teoretisk som praktisk art skulle utgöra föremål för undervisning. …

Emellertid trodde sig undertecknad finna, att tiden då ej var mogen för en sådan plans realiserande dels på grund av den brist på intresse, som visades av en och annan musiker, med vilken jag mera privat och i förbigående meddelat mig om planen, och dels samt särskilt på grund av det förhållande, att två dylika företag, som under 90-talet startat, det ena i Malmö, det andra i Helsingborg, dogo nästan i sin linda trots ledarnas kända musikaliska kompetens. Då det emellertid visat sig, att den musikskola, be­nämnd Malmö Musikkonservatorium, som bildats av några utländska musiker från ett restaurantkapell under ledning av italienaren Giovanni Tronchi, kunnat under ett par års tid, med ett visst intresse från allmänhetens sida, fortfara med sin verksamhet, såg undertecknad däri ett tecken om lyckliga kon­junkturer för upprättande av musikläroverk i landsorten. Därför anslöt jag mig med stort intresse till idén att här i Lund, bildningens metropol i Sydsverige, grundlägga ett nationellt musikläroverk.

I sammanhanget bör också nämnas den tidningspolemik som föranleddes av kapell­mästaren Andreas Halléns inlägg ”Utländska musikanters eröfringar i Sverige”. N. P. Norlind refererar till en av Sydsvenska Musikkonservatoriets sekreterare, rektorn vid Eslöfs samskola teol. lic. Teodor Nyström.

När tanken på konservatorium i någon form rann upp, är mig ej bekant. Anledningen för mig att bi­träda den var en viss herr Tronchis angrepp på kapellmästare Andreas Halléns artikel om ”Utlänska musikanter”. På ett för Sk. Dagbladet mindre smickrande sätt jordes i dess organ en del uttalanden, vilka liksom herr Tronchis fullkomligt missförstodo och förvredo sakläget. Jag grep mig då an att föra herr H:s talan i ett jenmäle i Lunds Dagblad. (--) Senare publicerade jag i Sk. Aftonbladet några artik­lar över ”Musiklivet i Sydsverige”.

Dessa voro ejentligen den tändande gnistan för det nya företaget.

I konservatoriets årsberättelse har den nämnda polemiken inte berörts.

Endast ett av de dåtida pressklippen har bevarats i Vecchis klippbok.

En insändare, som tecknar sig A. G. har i Eder tidning med anledning af den sedan någon tid pågående ”musikfejden” tagit till orda och under anonymitetens slöja och med en själftagen kompetens sökt misstänkliggöra lärarnas vid Malmö musikkonservatorium kompetens genom en passus som lyder, ”om t ex. Beethoven råkat vara närvarande vid Malmö musikkonservatoriums första Beethoven-afton skulle han blifvit mycket förvånad om man upplyst honom om att de utförande voro lärare vid ett musikkonservatorium i ett så musikälskande land som Sverige” …

Med förlof: Hur vet A. G. detta? På hvilka sakliga skäl grundar Ni Ert påstående? Känner Ni som ”musikvän” Beethoven i hans kompositionsformer och innehåll tillräckligt för ett så hårdt omdöme? Gentemot A. G:s musikaliska kompetens ber jag att få, för min del sätta intyg, som jag genom mitt arbete lyckats förvärfva från fullt kompetent håll.

Vecchi bifogar till sin insändare sitt examensdiplom från ”Das Stern’sche konserva­torium” i Berlin, där han efter 4 års violoncellstudier framgångsrikt visat sin skicklighet som solist, kammarmusiker och orkesterinstrumentalist. Sedan han dessutom avlagt examensprov i harmonilära och avancerad kontrapunkt har han visat sin kunnighet som pedagog. Vid den ifrågavarande Beethoven-aftonen, den första i en aviserad serie, spe­lade Giovanni Turicchia och Carl Schæffer violinsonaterna i F-dur, op 24 och G-dur, op 96 och med Gottardo Vecchi pianotrion i c-moll, op 9:3. Konserten ägde rum den 31 januari 1909 och Vecchi bevarade recensionen:

Malmö Musikkonservatorium påbörjade i går afton den Beethovenska sonatserie, som förut bebådats till glädje för alla beundrare och vänner af denna intima konstart. Det är en värdig uppgift för konser­vatoriet och dess direktör G. Tronchi, att i en följd göra dessa verk af en musikens hero bekanta för en större allmänhet, som i vår stad ej är bortskämd på kammarmusikunderhållning, än mindre på sådan med program, som genom frånvaron af andra kompositörer helt framhåller den Beethovenska stilen och hans genomarbetade kompositionsarts fulländade konst. Att i går publiken ej fulltaligt infunnit sig, får ej nedslå modet hos vederbörande, som antagligen nog tagit med i beräkningen, att publiken måste vänjas vid dessa aftnar af enhetlig stil. Början gjordes i går med sonaten i F-dur, som fått namnet ”Frühlingssonat”. I alla sina satser andas den frid och lugn, och sonaten flyter fram i andaktsfylld ro med en underström af vårförhoppningarnes lycka och glädje. Samma stämning kom fram i G-dur sonatens första sats med dess originella karakteristiskt genomförda förslagsmotivminnande om fågel­drill. Allegrettots smekande och dessemellan à la polka rörliga rytmer väckte lifligt intresse genom sin mäktiga, äkta klang af Beethoven. Emellan de båda utfördes en trio för piano, violin och cello i C-moll. De exekverande utgjordes af lärarne vid konservatoriet hrr Schæffer, Turicchia och Vecchi, som lyckligt framhäfde sina instrumentegenskaper å resp. instrument.

E. G.

Framgångsrika musikanter

”Musikanterna från restaurantkapellet i Malmö” hade onekligen vissa framgångar. Malmö Musikkonservatorium kunde under sitt fjärde verksamhetsår notera, att elevan­talet steg till 147. I årsberättelsen heter det:

Flera nya lärare anställdes till de förutvarande, nämligen John W. Heintze, piano; Anton Salmson, dramatik; R. Galli, blåsinstrument; W. Talvi, sång och fru Maria Vecchi, italienska språket. Herr Carl­stedt lämnade konservatoriet med förra kursen för att ägna sig åt privatundervisning.

Antalet konserter var 14, därav en presentationskonsert av hr John Heintze; konserter gåvos också i Eslöv, Hälsingborg, Landskrona, Lund, Tomelilla, Trälleborg och Simrishamn. Härtill kommer den medverkan konservatoriets lärare lämnade i sju av den nybildade kammarmusikföreningens konserter.

Denna bildades under hösten 1910 på initiativ av direktör Tronchi. För föreningens framgång nedlades ett icke ringa arbete av konservatoriets lärare. Bland andra intresserade vilka också lämnat värdefullt stöd åt föreningen genom medverkan må i främsta rummet nämnas herrar apotekare Salomon Smith, fabrikör Sven Malmström samt musikdirektör N.G. Strömberg.

Den driftighet varmed direktör Tronchi skötte sitt konservatorium gjorde att allt som ansågs vara av betydelse för dess välfärd intog första rummet och hänsynen till kostnaden vara av underordnad beskaffenhet.

Ett bevis härpå var den nya piporgel, omfattande 9 stämmor fördelade på två manualer och pedal, som anskaffades och uppsattes i konservatoriets konsertsal av orgelfabrikör Olof Hammarberg i Göteborg. Hösten 1910 inrättades en särskild körsångskurs.

Förberedelser till en stående symfoniorkester, vars verksamhet skulle understödjas av konservatoriet genom lärares medverkan vidtogos av Direktör Tronchi vårterminen 1911; planen var att efter hand även elever skulle medverka, för vinnande av färdighet i ensemblespel.

Med fjärde kursen avgingo tvänne av konservatoriets lärare, nämligen herrar Schæffer och Turicchia, den förre till verksamhet i Berlin, den senare till anställning vid k. hovkapellet i Stockholm. Båda hade varit i konservatoriets tjänst sedan dess tillkomst och uppskattades för nitiskt, fruktbärande arbete.

MMK arbetar parallellt med Malmö Kammarmusikförening

En intressant upplysning ger som synes årsberättelsen beträffande grundandet av Malmö Kammarmusikförening. Kanske Salomon Smiths roll något överskattats i sam­manhanget. Vid konstitutionssammanträdet var konservatoriet starkt representerat av hrr Tronchi, Turicchia och Vecchi. Kammarmusikföreningens bevarade program 1910-1911 visar också, att verksamheten helt byggdes på konservatorielärarnas medverkan. Vid sidan av kammarmusikföreningens spelaftnar gav konservatoriet, såsom nämnts i årsberättelsen, en egen serie konserter. I Gottardo Vecchis klippbok har följande note­rats:

MK 20

1910-09-25

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

Wladimir Talvi, sång

Giovanni Tronchi, piano

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

Pianotrio D-dur, op 70

Vieuxtemps, Henri (1820-1881)

Fantasia appassionata

Söderman, August (1832-1876)

Kung Heimer och Aslög               

Schubert, Franz (1797-1828)

Erster Verlust - Die Post                

Svendsen, Johan (1840-1911)

Violoncellkonsert D-dur, op 7

Schumann, Robert (1810-1856)

Novellette op 21:8 för piano

MK 21

1910-10-16

Giovanni Turicchia, violin

Sven Malmström, violin

Salomon Smith, viola

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

Giovanni Tronchi, piano

Haydn, Joseph (1732-1809)

Stråkkvartett Ess-dur, op 33:2

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

Violoncellsonat g-moll, op 5:2

Sibelius, Jean (1865-1957)

Barcarola, op 8 – Caprice

Tartini, Giuseppe (1692-1770)

”Didone abbandonata” – sonata

Paganini, Nicoló (1782-1840)

Mosé, Variazioni di Bravura på G-strängen

Konservatoriekonserten. Malmö musikkonservatorium har nu en gång för alla gjort sina konserter så kända, att något särskildt omnämnande af hvar och en af dem snart torde vara öfverflödigt.

Vi konstatera därför endast, att samtliga nummer vid gårdagens konsert erhöllo ett charmant ut­förande och att den talrika publiken genom smattrande applåder visade sin tacksamhet.

I Haydns stråkkvartett op 71 medverkade, förutom två av konservatoriets lärare, hrr S. Malmström och vår frejdade sångare, apotekaren Salomon Smith.

Q

MK 22

1910-12-09

Giovanni Turicchia, violin

Sven Malmström, violin

Salomon Smith, viola

Nils Georg Strömberg, viola

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

Anders Rasmuson, piano

Mendelssohn, Felix (1809-1847)

Stråkkvintett B-dur, op 87

Lindner, August (1820-1878)

Violoncellkonsert, op 34

Liszt, Franz (1811-1886)

Années de Pélegrinage – Vallée d´Obermann

Sjögren, Emil (1853-1918)

Violinsonat e-moll, op 24

Musikkonservatoriet gav i fredags sin sista konsert för denna termin, efter ett program, som gjorde den till en värdig avslutning på den långa rad värdefulla musikaftnar, allmänheten denna som föregå­ende terminer under senare åren bjudits uppe i Engelbrektsgatan 32. Det har på senare tiden varit re­gel, att kammarmusiken företrätts med en kvartett eller kvintett vid dessa konserter. Så även i går, då Mendelssohns melodirika och, särskilt i mellansatserna, tjusande vackra stråkkvintett i B-dur, op 87, spelades av hrr Turicchia, Salomon Smith, Malmström, Strömberg och Vecchi.

I nämnda herrar synes Malmö äntligen ha fått en kammarmusikensemble, vilken bör komma att bli av given musikkulturell betydelse genom att göra den enormt rika men för de flesta litet förnäma och svårtillgängliga litteraturen på detta område känd och värderad av en större allmänhet.

Om utförandet av ifrågavarande kvintett är i stort sett endast gott att säga. Hade man i andra satsen kunnat önska litet större ackuratess måste man i gengäld åt utförandet av den tredje skänka odelat erkännande; särskilt hrr Turicchia och Vecchi excellerade med en bredd och pondus i utförandet av adagiots dubbelkantilena, som gav glans åt hela satsen.

I Sjögrens violinsonat i e-moll gjorde de närvarande bekantskap – och en angenäm dito – med en ung pianist, vilket, om ödet och församlingen i S:t Petri så vill, torde komma att bli malmöbo i en nära framtid: det var nämligen med ene sökanden till organistbefattningen i Petri, dir. Anders Rasmusson, vilken ju som bekant provspelade i går. Hr R. visade sig vara en lika duktig pianist, som vi förut haft tillfälle lära känna som organist. Violinstämman till sonaten spelades av hr Turicchia med schvung och stil; i finalens ”con fuoco” hade hr T:s varmblodiga temperament full rörelsefrihet. Hrr Schæffer och Vecchi bidrogo med vardera ett solo för sina respektive instrument, bådadera dock av rätt otacksam art.

Bgn

Vid de i årsberättelsen nämnda skånska gästkonserterna framfördes i stort sett samma program. Turnén inleddes i Landskrona 1911-01-19 och avslutades i Simris­hamn 1911-02-05. Senare besöktes Trelleborg och Hässleholm 1911-03-23/24. I samt­liga press­klipp framhålles gästernas goda programval och det utmärkta framförandet. Turnén hade också blivit en publikframgång överallt utom i Lund, där recensenten av­slutar sitt beröm: ”Ja, synd var det, att publiken var så fåtalig – men det var väl ”Grefven” som drog”.

MK 23

1911-01-19 (Landskrona)

MK 24

1911-01-21 (Trelleborg)

MK 25

1911-01-22 (Eslöv)

MK 26

1911-01-23 (Lund)

MK 27

1911-02-05 (Tomelilla)

MK 28

1911-02-05 (Simrishamn)

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

John W. Heintze, piano

Alma Lindberg, sopran

Giovanni Tronchi, piano

Smetana, Friedrich (1824-1884)

Pianotrio g-moll, op 15

Vieuxtemps, Henri (1820-1881)

Fantasia appassionata för vl/pi

Tronchi, Giovanni(1876-1953)

Ad una rosa trovata in terra per via

Hjärtat

Puccini, Giacomo (1858-1924)

Valsaria ur operan ”La Bohème”

Lindner, August (1820-1878)

Violoncellkonsert, op 34

Liszt, Franz (1811-1886)

La campanella

Chopin, Frédéric (1810-1849)

Polonäs Ass-dur

MK 29

1911-02-19

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

John W. Heintze, piano

Smetana, Friedrich (1824-1884)

Pianotrio g-moll, op 15

Vecchi, Gottardo (1873-1923)

Violin-Romanze, F-dur

Lalo, Edouard (1823-1892)

Symphonie espagnole (Allegro)

Bach, Johann Sebastian  (1685-1750)

Svit nr 1, G-dur för solovioloncell

Rubinstein, Anton (1829-1894)

Etyd C-dur

MK 30

1911-03-23

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

John W. Heintze, piano

Dvorak, Antonín (1841-1904)

Pianotrio ”Dumky”, op 90

Goltermann, Georg (1824-1898)

Violoncellkonsert a-moll                

Sibelius, Jean (1865-1957)

Idyll – Barcarole – Caprice

MK 31

1911-03-24

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Frk. Holmquist, piano

Carl Schæffer, piano

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

Pianotrio B-dur, op 97

Mozart, Wolfgang Amadeus (1756-1791)

Adagio

Schumann, Robert (1810-1856)

Träumerei

Neruda, Franz (1843-1915)

Mazurek, op 64

Tjajkovskij, Pjotr (1840-1893)

Sérénade Mélancolique

Nachez, Tivadar (1859-1930)

Danses tziganes

Sjögren, Emil (1853-1918)

Violinsonat e-moll, op 13

Sinding, Christian (1856-1941)

Romans för violin, op 30

Chopin, Frédéric (1810-1849)

Polonäs Ass-dur

MK 32

1911-04-09

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

John W. Heintze, piano

Dvorák, Antonin (1841-1904)

Pianotrio ”Dumky”, op 90

Strauss, Richard (1864-1949)

Violoncellsonat F-dur, op 6

Brahms, Johannes (1833-1897)

Rapsodier h- & g-moll, op 79

Grieg, Edvard (1843-1907)

Violinsonat g-moll, op 13

Vårterminens sista ordinarie konsert formade sig till ett avskedstagande av de båda skickliga musikerna/lärarna Giovanni Turicchia och Carl Schæffer. Den förre flyttade till Stockholm som konsertmästare i Kungl. hovkapellet, den senare till Berlin som lärare vid konservatoriet.

Konservatoriekonserteni går afton var den sista i sitt slag för säsongen. Den blef också en vär­dig afslutning på de i stort sett gifvande musikaftnar, som dir. Tronchi beredt oss under året.

Gårdagens konsert var ju i mer än vanlig bemärkelse intressant, i det två af konservatoriets lärare togo afsked af publiken. Båda har under sin verksamhet härstädes hunnit förvärva sig många vänner, som lärt sig uppskatta det alltid lefvande intresset för uppgiften som varit ett framträdande drag hos såväl hr Turicchia som hr Schæffer. Hvad deras lärargärning beträffar, får den sitt bästa erkännande, sin bästa värdesättning af de många elever, som vid anstaltens musikföredrag på ett synnerligen lyckligt sätt skildt sig ifrån sina respektive uppgifter. Att de båda herrarna icke obetydligt bidragit till konser­vatoriets goda anseende som musikaliskt fostrande och väckande institution torde vara ett faktum.

Ett som vanligt i både kvalitativt och kvantitativt afseende aktningsvärdt program hade väl i sin mån lockat till fulltaligt besök.

Dvoráks Dumky-trio, op 90, bär liksom hans för ett år sedan af Brysselkvartetten spelade kvartett, naturlighetens och friskhetens kännemärke och fängslar jämväl genom sina för oss nordbor egendom­liga stämningsmoment. Äfven tempot, det tunga och dröjande, i viss mån om långsamt marschtempo minnande och rytmik, förefalla något främmande. Hrr Turicchia, Vecchi och Heintze gåfvo densamma en lycklig tolkning.

Det af hrr Vecchi och Schæffer framförda verket af Richard Strauss, sonat i F-dur, op 9, var en nyhet för Malmö. Ett väl genomarbetat verk med i vissa satser melodiös karaktär.

Herr Schæffer har väl knappast under denna säsong lämnat ett så lysande prof på sin pianistiska skick­lighet som i går. Hans mjuka men på samma gång energiska anslag, hans absoluta behärskning i passa­gespel, ett lugnt och värdigt föredrag, firade en vacker seger i de båda rapsodierna af Brahms.

W-n

Vårterminen 1911 slutar med en bemärkelsedag i konservatoriets historia. Då invigs den Hammarberg-orgel, som nämns i årsberättelsen, med en konsert.

MK 33

1911-05-21

Giovanni Turicchia, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Carl Schæffer, piano

John W. Heintze, orgel

Giovanni Tronchi, dirigent

Berwald, Franz (1796-1868)

Pianotrio D-dur, op 3

Bach, Johann Sebastian (1685-1750)

Toccata och fuga d-moll

Svendsen, Johan (1840-1911)

Andante funebre för orgel, violin och violoncell

Tronchi, Giovanni(1876-1953)

Bön för altsolo, kör och orkester

Musikkonservatorietinvigde igår sin nya, modärna orgel med en konsert. Herr Heintze spelade därvid Bachs bekanta Toccata och fuga i d-moll för orgel och tycktes vara nästan lika hemmastadd på detta instrument som på piano … Det kan givetvis äga sitt fulla berättigande att vid en orgelinvigning spela Bach, vilken ju så att säga representerar orgelmusikens både grundval och spets, vad det tek­niska beträffar nämligen. Men Bach levde ej i rörpneumatikens tidevarv. När det därför gäller att demonstrera en modärn orgels resurser i fråga om dispositioner, kopplingar etc får man vända sig till någon av våra dagars orgelkompositörer: en Widor, en Guilmant eller en Rheinberger m. fl.

Att den nya orgeln bör kunna bli av den allra största betydelse för undervisningen är påtagligt, men även för konserterna bör man kunna draga stor nytta av densamma. …

I en bön, komponerad för altsolo, kör, orgel och orkester av dir. Tronchi, visade sig denne vara en habil musiker, som förstår att vederbörligen – man vore frestad säga nästan till överdrift – utnyttja ett tema, innan det släppes.

Jag har tillåtit mig gömma det bästa till sist: Franz Berwalds pianotrio i D-dur opus 3. Den första sat­sen blev något grumlig i utförandet, men, sedan vederbörande, hrr Turichia, Vecchi och Schaeffer, i den andra spelat sig varma, utfördes finalen med en verklig berwaldsk brio och stil.

Publiken var fulltalig och applådvillig.

Bgn

MMK utvidgar konsertverksamheten

Musikkonservatoriets verksamhet under dess femte år utmärks av att lärarkåren ut­ökats; som ny violinlärare finner vi Ernesto Ballarini, som kommer att göra många kammarmusikaliska insatser i stadens musikliv tillsammans med Gottardo Vecchi och John W. Heintze.

I träblåsargruppen får klarinettläraren Romeo Galli sällskap med oboisten Giuseppe Sambuchi och fagottisten Giovanni Maestri, dir. Tronchi tar liksom tidi­gare hand om flöjteleverna, och brasset företräds av Bruno Mader. Nya lärare är pianisten James Gerlach, harpisten Livia Zanini, organisten Ermenegildo Paccag­nella och sångläraren Sigrid Miltopæus. Som teorilärare kvarstår Christian Nilsson och Tronchi.

MK 34

1911-11-05

Ernesto Ballarini, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

James Gerlach, piano

John W. Heintze, piano

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

Pianosonat ciss-moll: final

Chopin, Frédéric (1810-1849)

Polonäs ciss-moll

Etude Ass-dur

de Swert, Jules (1843-1891)

Violoncellkonsert d-moll

Grieg, Edvard (1843-1907)

Violinsonat F-dur, op 8

Liszt, Franz (1811-1886)

Rhapsodi nr 10, E-dur

Musikkonservatoriet gav i söndags sin första lärarkonsert för denna termin. Efter den lilla palatsrevolution som försiggått där nere i Engelbrektsgatan sen i våras var det med viss tillslut nästan otålig nyfikenhet man emotsåg denna första konsert, som ju borde kunna i någon mån åtminstone giva ledningen vid bedömandet av huruvida personalförändringen inom lärar­staben varit till fromma för anstaltens utveckling.

Den ene nyengagerade är pianoläraren herr James Gerlach. Tyvärr var anmälaren ej i tillfälle att höra honom. Efter vad man får sluta till av det program han spelade, vill han emellertid bedö­mas med anspråk, huruvida han sedan kan svara mot dessa får ju framtiden utvisa. Den andre som presenterades vid konserten var violinläraren herr Ernesto Ballarini. Det var en vacker debut herr B. gjorde med sitt utförande av Griegs fiolsonat i F-dur. Hans sydländska tempe­rament kunde nog någon gång orsaka, att det utpräglat nordiska gemyt, som talar i dessa toner, fick en väl blodfull tolkning, men å andra sidan var där så mycket berömvärt i utföran­det, så mycket välljud i kantilenorna, att herr Ballarini har grundade anspråk på erkänsla.

Herr Heintzes utförande av pianostämman till sonaten var avgjort mindre intresseväckande. Dels var det genomgående för starkt, beroende på att locket till flygeln ej var nere, och vidare var det alltför onyanserat.

Herr Vecchi, som ju är gammal i gåle, utförde en cellokonsert av den belgiske violoncellvir­tuosen Jules de Swert och skördade livligt bifall.

Som ett bidrag till Lisztfirandet, om också litet post festum, får väl betraktas herr Heintzes framförande av Liszts tionde ungerska rapsodi. Skulle nu Liszt firas, och varför inte, hade det dock varit önskligt, att det skett med en lödigare komposition än ifrågavarande. … Utförandet vittnade om såväl herr Heintzes pianistiska talang som även den omsorg, varmed han instude­rar sina saker.

Bgn

Senare under hösten (1911-12-16/17) gästade duon Vecchi/Heintze Tomelilla och Simrishamn. Pressklippet från Tomelilla talar om att man haft fullt hus, och att

… programmet var väl valdt och båda spelade sina saker mycket sympatiskt. Heintze torde nu utan gensägelse vara Sydsveriges bäste pianist och har under den tid han vistats i Malmö ut­bildat sig vidare. För några år sedan kunde man måhända anmärka mot anslaget, att det var något väl hårdt, och de sångbara partierna framfördes då med en viss kyla. Nu ser det ut som snarare motsatsen skulle ha inträdt, i det att föredraget har fått något reserverat och beslöjadt. Detta senare är visserligen att föredraga, men då precisionen får lida däraf, kan det gå för långt. Vi önska honom all framgång som pianist. I vår tid minskas med hvarje år de verkliga pianisterna, och dilettantismen höjer sig upp i stället så mycket mera. Vi behöfva därför mer än någonsin de krafter, som mena det allvarligt med pianomusiken som konst.

Vecchi fick tillfälle visa sin tekniska färdighet i Goltermanns alltid tacksamma a-mollsonat. Som extranummer spelade han sin Schumanns Träumerei med mycken mjukhet och finhet.

Bgn

MK 35 a+b T/S

1911-12-16/17

John W. Heintze, piano

Gottardo Vecchi, violoncell

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

Pianosonat f-moll, op 57 ”Appassionata”

Bruch, Max (1838-1920)

Kol Nidrei för violoncell

Violoncellkonsert a-moll

Mozart, Wolfgang Amadeus (1756-1791)

Adagio

Chopin, Frédéric (1810-1849)

2 valser – Ballad g-moll

Goltermann, Georg (1824-1898)

Violoncellkonsert a-moll

Liszt, Franz (1811-1886)

Rhapsodie Hongroise nr X

Bland vårens konserter 1912 har Vecchi endast bevarat program och pressklipp från den första. För hans del förefaller våren ha varit dramatisk med uppbrotts­tankar. Pressklippen får tala.

MK 36

1912-02-04

Ernesto Ballarini, violin

James Gerlach, piano

Sigrid Miltopæus, mezzosopran

Gottardo Vecchi, violoncell

John W. Heintze, piano

Brahms, Johannes (1833-1897)

Violinsonat A-dur, op 100

Saint-Saëns, Camille (1835-1921)

Aria ur operan ”Samson et Dalila”

Sjögren, Emil (1853-1918)

I drömmen du är mig nära

Jeg ser for mit øje

Jahrlang möcht ich so dich halten

Scharwenka, Xaver (1850-1924)

Violoncellsonat g-moll, op 116

Paganini-Liszt

Etude E-dur

Sgambati, Giovanni (1841-1914)

Toccata

… Som inledningsnummer förekom på programmet en violinsonat av Brahms, ett av mästa­rens senare arbeten – bärande opustalet – samt, ehuru ej ett av de mest intresseväckande, dock typiskt för sin upphovsman. Präglat av ett äkttyskt gemyt, men hållen i en reflekterande, föga fantasifull form behövde denna sonat nog ett förnyat åhörande för att komma till sin fulla rätt.

Hrr Ballarini och Gerlach stodo för utförandet. Herr Ballarinis begåvning och träning predis­ponerade honom nog mera för ensemble- än solospel, varför han helt säkert som solist ej kommer i tillfälle att lägga sina bästa violinistiska egenskaper i dagen. Att han dock även som sådan äger betydande förtjänster, gav han förnyat prov på i går med sitt utförande av violin­stämman i nämnda sonat. Herr Gerlach, som spelade pianostämman, kom mig denna gång på betydligt bättre tankar om hans pianistiska förmåga; man märkte åtminstone allvarliga bemö­danden.

I en violoncellsonat av Scharwenka – en för övrigt bra anspråksfull benämning, sonat, för en så litet tematiskt utarbetad komposition som ifrågavarande – firade hrr Vecchi och Heintze en måttlig triumf.

Till sist spelade herr Heintze ett par pianosolo, som dock undertecknad ej hade tillfälle att höra.

Bgn

Lärarekonserten å Malmö Musikkonservatorium hade ej samlat så stor publik som vanligt. Anledningen torde väl vara den ovanligt blåsiga och kalla väderleken.

Hrr Ballarini och Gerlach utförde inledningsnumret Brahms A-dur Sonat op. 100 för violin och piano särdeles förtjenstfullt. Särskildt de båda sista satserna spelades ovanligt jemt och med för violinens vidkommande lugnt flytande välljud. Hr Ballarinis temperament tyckes dock stundom, t.ex. i första satsen, vara alldeles för hett. Ej nog med att hans yttre spelsätt utmär­ker sig genom lifliga, ofta meningslösa rörelser, som låta hela framträdandet slå öfver i det patetiska, äfven tonnyanseringen till- och aftager ständigt och ger åhörandet af prestationen oroligt och nervöst.

Förutom Scharwenkas G-moll sonat för cello och piano, i hvilken hrr Vecchi och Heintze framträdde, och ett par pianosaker för den senare bjöd konserten på debut af en nyengagerad lärarekraft, fröken Sigrid Miltopæus, som utförde en aria ur ”Samson et Dalila” och trenne Sjögren-romanser.

Oaktat fröken Miltopæus nyss tillfrisknat efter en svårare förkylning, som dock gjorde sig märkbar, var debuten lyckad. Rösten är en stark mezzosopran af rätt stor expansionskraft med ett om altens erinrande lägre register. … Sångerskan hade i alla fall tillfälle att framvisa ett vackert legato. Föredraget var nyansrikt och förrådde såväl temperament som smak. Applåderna ljödo lifliga.

E. G.

Vecchis sorti och återkomst

Gottardo Vecchi, cellisten och konservatorieläraren, afslutarmed nu pågående säsong sin fleråriga verksamhet härstädes för att tillträda ett fördelaktigt engagemang i utlandet. I vårt offentliga musiklif lämnar V. därigenom en position, som det kanske icke blir så alldeles lätt att återbesätta, intagen som den är genom kunnigt och träget arbete och befäst genom ett lika anspråkslöst som sympatiskt uppträdande.

Född i Bologna gjorde han där sina första lärospån, men fick sin afslutande utbildning i Berlin. I själfva verket är han också till temperament mera tyskt känslig än sydländskt liflig, hvarför han äfven i vårt musiklif kommit att betyda mera som kammarmusiker än som solist. Grän­serna för cellistens verksamhet äro ju också rätt snäft utstakade, litteraturen är hvarken öfver­flödande eller i stort sedt synnerligen värdefull, och instrumentet icke så mångsidigt solist­verktyg som fiolen. Så har han tagit skadan igen inom den egentliga kammarmusiken, och han har såväl vid konservatoriets konserter som kammarmusikföreningens spelaftnar och vid öfriga mer eller mindre offentliga musikaliska tillställningar alltjämt varit den lika trogne som intresserad och skicklige handhafvaren af den viktiga basstämman.

Äfven som kompositör har han ägnat sin kärlek åt kammarmusiken (bl.a. har man från hans hand en värdefull stråktrio), ehuru han icke heller är främmande för större uppgifter. Såsom medlem af Åbo orkesterförening fick han för några år sedan tillfälle att därstädes ge en kon­sert med egna kompositioner, hvaribland orkestersaker och den ofvannämnda trion, om hvil­ken pressen yttrade sig mycket erkännsamt.

Anspråkslös och tillbakadragen har han icke vågat sig på att ge någon afskedskonsert. Blir på detta sätt afskedstagandet tyst och stillsamt, så blir det dock icke mindre hjärtligt. Ty Gottardo Vecchi har många vänner och inga fiender.

W. S.

Från allmänheten

Tack!

För den välvilja, som alltid kommit mig till del från allmänhet och press under de år, min verk­samhet varit förlagd till Malmö, framför jag härmed mitt uppriktiga tack.

Malmö den 31 maj 1912

Gottardo Vecchi

Men inför höstens verksamhet kunde konservatoriet i ett pressmeddelande lämna en dementi beträffande sin uppskattade cellolärare:

Malmö Musikkonservatoriums sjätte årskurs

börjar den 2 nästkommande september å konservatoriets lokal Odd Fellow-palatset. Fullstän­dig undervisning kommer såsom föregående årskurs att meddelas i alla ämnen, och elever antagas oberoende af förkunskaper, blott de visa anlag för musik.

Lärarekåren vid konservatoriet blir i hufvudsak densamma som föregående år. Till hösttermi­nen hafva sålunda reengagerats hrr G. Vecchi, som uppgifvit sina planer på flyttning till Lon­don, E. Ballarini, den framstående violinisten och kapellmästaren, kantor Chr. Nilsson, som bibehåller undervisningen i sina förra ämnen, John W. Heintze, som alltjämt kommer att undervisa i orgel och piano o.s.v.

Därjämte har konservatoriet lyckats att till lärare i bel canto nyengagera den framstående kapaciteten, professor Herman Spiro från Köpenhamn …

Ett intressant inslag i konservatoriets kammarmusikutbud möter man under hösten. I klippboken har Vecchi bevarat en inbjudan av ”Internationella Musiksällskapets Sydsvenska afdelning” till dess första musikafton å Malmö konservatoriums stora sal, lördagen den 26 oktober 1912 kl. 5.45 e.m. Föredrag af Docenten T. Norlind öfver 1700-talets instrumentalkomponister. Föredraget kommer att belysas af musik enligt följande:

MK 37

1912-10-26

Sigrid Miltopæus, sopran

Ernesto Ballarini, viola d’amore

Pietro Tronchi, viola da gamba

Gottardo Vecchi, viola da gamba

Giovanni Tronchi, spinett

Rameau, Jean Philippe (1683-1764)

Tamburin I-II för spinett, viola d’amore,

viola da gamba

Tartini, Giuseppe (1692-1770)

Konsert för viola da gamba och spinett

Bach, Johann Sebastian (1685-1750)

Zephyrs aria ur Aeolus för sopran, viola d’amore,

viola da gamba, violoncell och spinett

Instrumenten hade ställts till förfogande af Grosshandl. Carl Claudius, ordf. för det arrangerande sällskapet.

Det bör påpekas, att Gottardo Vecchi på sin ägandes viola da gamba tillsammans med Giovanni Tronchi vid kammarmusikföreningens konsert 1912-11-13 fram­förde den nämnda Tartini-konserten.

Sist spelade hr G. Vecchi som aftonens solist ett par satser ur en konsert för gamba af G. Tartini. Det gamla, utomordentligt rikt utsirade instrumentet väckte med sin något spröda, men färgrika ton livlig uppmärksamhet och gjorde den i och för sig intressanta kompositionen särskildt tilldragande. Som vanligt hade spelaftonen samlat en talrik och lifligt uppskattande publik.

W.S.

MK 38

1912-11-03

Ernesto Ballarini, violin

Aurelio Tronchi, violin

Salomon Smith, viola

Gottardo Vecchi, violoncell

Sigrid Miltopæus, sopran

John Heintze, piano

Mozart, Wolfgang Amadeus (1756-1791)

Stråkkvartett Ess-dur, K 171

Bechgard, Julius (1843-1917)

Viol, romanze

Heintze, John (1886-1937)

Ödesvisan

Gounod, Charles (1818-1895)

Vals-aria ur operan ”Romeo och Julia”

Heintze, John

Malinconia för violoncell/piano

Boëllmann, Leon (1862-1897)

Variations symphoniques för violoncell och piano

Chopin, Frédéric (1810-1849)

Revolutionsetyden

Polonäs ess-moll

MK 39 (Landskrona)

1912-11-28

Ernesto Ballarini, violin/viola/viola d´amore

Gottardo Vecchi, violoncell/viola da gamba

John Heintze, piano

Giovanni Tronchi, spinett

Grieg, Edvard (1843-1907)

Violinsonata F-dur, op 8

Boëllmann, Leon (1862-1897)

Variations symphoniques för violoncell och piano

Liszt, Franz (1811-1886)

Rapsodi nr 12

Rameau, Jean-Philippe (1683-1764)

Tamburin I/II

Mendelssohn, Felix (1809-1847)

Adagio ur ”Elias”

Tartini, Giuseppe (1692-1770)

Konsert för viola da gamba I/II

MK 40

1913-01-19

Ernesto Ballarini, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

John Heintze, piano

Sigrid Miltopæus, piano

Tjajkovskij, Pjotr (1840-1893)

Pianotrio a-moll, op 50

Popper, David (1845-1913)

Romanze, G-dur

Fischer

Czardas

MK 41

1913-03-09

Ernesto Ballarini, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

John Heintze, piano

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

Violoncellsonat A-dur, op 69

Pianosonat C-dur, op 53

Pianotrio D-dur, op 70:1

Grieg, Edvard (1843-1907)

Albumblatt - Schmetterling

Notturno - Prinsessen

Cui, César (1835-1918)

Berceuse för soloviolin

Wieniawski, Henri (1835-1880)

Mazurka för soloviolin

MK 42

1913-04-20

Ernesto Ballarini, violin

Sigrid Miltopæus, piano

Herman Åkerberg, orgel

Gottardo Vecchi, violoncell

John Heintze, piano

Sinding, Christian (1856-1941)

Violinsonat F-dur

Bach, Johann Sebastian (1685-1750)

Toccata och fuga, d-moll

Bossi, Enrico (1861-1925)

Cantabile

Guilmant, Alexandre (1837-1911)

Scherzo

Saint-Saëns, Camille (1835-1921)

Violoncellkonsert a-moll

van Beethoven, Ludwig (1770-1827)

Pianosonat f-moll, op 57 ”Appassionata”

MK 43

1913-10-26

Ernesto Ballarini, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

John Heintze, piano

Herman Åkerberg, orgel

Sigrid Miltopæus, sopran

Giovanni Tronchi, piano

Frescobaldi, Girolamo (1583-1643)

Fuga g-moll för orgel

Veracini, Francesco Maria (1690-1750)

Violoncellsonat d-moll

Fano, Guido (1875-1961)

Andante appassionato för violin och piano

Tronchi, Giovanni(1876-1953)

Melodi för violin över ett preludium av J. S. Bach

Testamento d´amore – Vid en källa i skogen –

Ad una rosa trovata in terra per via

Bossi, Enrico (1861-1925)

Pianotrio d-moll, op 107

Konservatoriets kris kunde bemästras

Konservatoriets åttonde verksamhetsår betecknas med rätta som ett krisår. Den av dir. Tronchi grundade symfoniorkestern fick upplösas efter det ekonomiska bak­slaget i samband med Baltiska Utställningen i Malmö, där orkestern under omöj­liga akustiska förhållanden och svikande publik gett dagliga konserter. Konservato­riet förlorade då välrenommerade lärare som violinisten Carl Nordberger och vio­loncellisten Siegfried Salomon, som under föregående år engagerats i stället för hrr Ballarini och Vecchi som lämnat sina tjänster, då de ”av annan verksamhet voro förhindrade att medverka i symfoniorkestern”. Dessa båda inträdde ånyo som lärare.

Giovanni Tronchi ”som varande reservofficer i italienska armén nödgades på grund av världskriget lämna sitt verksamhetsfält här. Konservatoriets ledning överlämna­des till läraren R. Galli”.

Av förklarliga skäl saknar Vecchis klippbok sedvanliga konsertprogram från detta verksamhetsår Enligt årsberättelsen kunde konservatoriet ”trots de vanskliga för­hållande giva 4 lärare- och 2 elevkonserter”.

Årsberättelsen för 1915-1916 visar, att konservatoriets kris resulterat i en omstrukturering. Så här låter det nu:

Då meddelande inkommit från hr Tronchi att han icke kunde återvända och hans önskan vore att sälja sitt konservatorium, beslöto fyra av lärarne nämligen herrar Galli, Nilsson, Ballarini och Åkerberg att åvägabringa en överenskommelse med herr Tronchi om konservatoriets övertagande. Ett köp kom till stånd varigenom nämnda herrar övertogo konservatoriet och fastställde ordningsstadga. Ledningen skulle handhavas av en direktion som fick följande sammansättning:

Hrr Chr. Nilsson, ordförande; R. Galli, ekonomiförvaltare; H. Åkerberg, sekreterare samt E. Ballarini.

I stället för läraren John Heintze, som uppsatt egen pianoskola i staden, antogs hr Gunnar Mellström, vilken före kriget innehade eget pianoinstitut i Bryssel, till lärare i pianospelning. Till biträdande lärare i pianospelning utsågs förutvarande eleven vid konservatoriet fröken Vera Braconier, och till lärare i blåsinstrument av mässing antogs musikfanjunkare Wingren.

Elevantalet utgjorde 69. Ett glädjande förhållande var att ett avsevärt antal av konservatoriets elever bedrevo studier för musiken som livsuppgift. Hittills och i synnerhet under konservato­riets tidigare verksamhetsår var en stor kontingent av elevkåren tillfällighetsstuderande. Sär­skilt orgelklassen visade en betydlig ökning.

Av de fyra lärarkonserterna har Vecchi sparat några program:

MK 44

1915-10-10

Ernesto Ballarini, violin

Sven Malmström, violin

Salomon Smith, viola

Gottardo Vecchi, violoncell

Gunnar Mellström, piano

Romeo Galli, klarinett

Herman Åkerberg, orgel

Guilmant, Alexandre (1837-1911)

Choral - Fuga för orgel

Boccherini, Luigi (1743-1805)

Violoncellsonat G-dur

Bärmann, Heinrich Joseph (1784-1847)

Konsertstycke för klarinett och orgel

Franck, César (1822-1890)

Pianokvintett f-moll

MK 45

1915-11-14

Romeo Galli, klarinett

Ernesto Ballarini, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Gunnar Mellström, piano

Herman Åkerberg, orgel

Spohr, Ludwig (1784-1859)

Klarinettkonsert c-moll, op 20

Sjögren, Emil (1853-1918)

Violinsonat g-moll, op 19

Vecchi, Gottardo (1873-1923)

Sogno för violoncell och orgel

Tjajkovskij, Pjotr (1840-1893)

Chanson triste

Rameau, Jean-Philippe (1683-1764)

Menuet

Mankell, Henning (1868-1930)

Intermezzi ess-moll & G-dur

Debussy, Claude (1862-1918)

Arabesque

Brahms, Johannes (1833-1897)

Rhapsodie h-moll, op 79

Franck, César (1822-1890)

Pièce héroique för orgel

Malmö-Trion bildas

I Lunds Dagblad 1915-11-20 finner man under rubriken Malmö-trions konsert en tilltagen notis och ett konterfej, som sedan mött läsaren i åtskilliga sammanhang.

Inom stadens musikintresserade kretsar har man nog mer än en gång frågat sig, hvarför det ej skulle vara möjligt att anordna mera regelbundna kammarmusikkonserter liksom i Malmö. Nu behöfver man ej längre undra häröfver. Ty i morgon kl. 1 e.m. gör Malmötrion slag i saken å universitetets kapellsal, då följande mera klassiska verk framföras: Trio i B-dur – F. Schubert, Passacaglia – Händel-Halvorsen samt en Trio i ciss-moll – John Heintze, den med konserte­rande pianisten. Sistnämnda komposition, som redan tillvunnit sig aktningsvärd uppmärksam­het på andra håll, har ju nästan ett lokalt intresse, i det att tonsättaren är son till den för 20 år sedan i Lund aflidne förre universitetskapellmästaren och domkyrkoorganisten Wilhelm Heintze.

Öfriga medverkande äro hrr Ernesto Ballarini (violin) och Gottardo Vecchi (cello).

Vid Sydsvenska konsertföreningens abonnemangsafton härförleden blossade ju intresset för kammarmusikens intima konstgenre bra till. Man räknar på att dessa goda auspicier ej voro tillfälliga irrbloss.

I det citerade klippet ur Lunds Dagblad stöter man för första gången på namnet Malmö-Trion för de nämnda konservatorielärarna.

I Sektionen för okatalogiserat tryck i Lunds UB, där jag försökte finna spår efter kammarmusikföreningens verksamhet före 1928, för att om möjligt komplettera bristerna i föreningens arkiv, stötte jag på två programblad, som visade att Malmö-Trion under säsongen 1917-1918 inbjudit till att abonnera på en serie kammar­musikaftnar i dess regi.

De bevarade programmen från fjärde och femte konserterna vittnar om trions ambitioner att bjuda sin publik intressanta och omväxlande lyssnarupplevelser i Stadt Hamburgs festsal.

MK 46

1916-03-06

MALMÖ-TRION

John Heintze, piano

Ernesto Ballarini, violin

Gottardo Vecchi, violoncell

Marie Wendt-Bolawska, sopran

Brahms, Johannes (1833-1897)

Pianotrio c-moll, op 40

Wagner, Richard (1813-1893)

Elisabeths hälsningssång ur

operan ”Tannhäuser”

Schubert, Franz (1797-1828)

Die junge Nonne

Franck, Cèsar (1822-1890)

Pianotrio fiss-moll

MK 47

1916-04-10

MALMÖ-TRION

John Heintze, piano

Ernesto Ballarini, violin

Gottardo Vecchi, violoncell/viola da gamba

Ellen Hanson, piano

Pirani, Eugenio (1852-1939)

Pianotrio g-moll, op 48

Schenk, Johann (1753-1836)

Scherzi musicali per viola da gamba

Tjajkovskij, Pjotr (1840-1893)

Pianotrio a-moll, op 50

Ur Gottardo Vecchis klippbok citeras till sist hans senast bevarade program:

MK 48

1916-02-06

Romeo Galli, klarinett

Ernesto Ballarini, violin

Salomon Smith, viola

Gottardo Vecchi, violoncell

Gunnar Mellström, piano

Herman Åkerberg, orgel

Mozart, Wolfgang Amadeus (1756-1791)

Trio Ess-dur för klarinett, viola och piano, K 498

Händel, Georg Friedrich/Halvorsen, Johan (1864-1934)

Passacaglia

Paderewski, Ignacy (1860-1941)

Legende

Schumann, Robert (1810-1856)

Romanze – Intermezzo

Saint-Saëns, Camille (1835-1921)

Fantasi Dess-dur för orgel

Jag vill gärna tillägga en notis ur Svenska Samfundet för Musikforsknings månads­skrift ”Ur Nutidens Musikliv”. I dess första nummer 1921 finner man i en rapport ”Ur Musikvärlden” en notis från Malmö:

Solistkonserterna ha varit både många och värdefulla. Först är att anteckna Gottardo Vecchis Viola da Gamba-konsert å Landstingssalen. Här fick man på detta åldriga instrument höra komp. av Händel, Boccherini, Leclair, Pergolesi m. fl. rentvättade från celloarrangemangen och med rörande pietet lagda till rätta på de strängar, för vilka de ursprungligen skrivits.

Här har jag sökt visa vilka kammarmusikaliska erbjudanden Malmö Musikkonser­vatorium hade inom sin egen verksamhet. Om man tar del av Malmö Kammarmu­sikförenings program från starten och de närmaste decennierna, skall man dess­utom finna, att konservatoriets lärare dominerar utbudet. Det är först på 1920-talet, efter sammanslagningen med Ystads kammarmusikförening till Sydsvenska Kam­marmusikföreningen, som de lokala krafterna i viss mån får lämna utrymme för andra medverkande.

Naturligtvis fortsatte kammarmusicerandet vid malmökonservatoriet som ett led i utbildningen, men elevernas uppvisningar kom knappast att spela någon större roll i musiklivet. Ett markant undantag utgjorde emellertid musikkonservatoriets slag­verksgrupp, som under namnet Malmö Percussion Ensemble med sin framstående ledare och lärare Bent Lyllof från Det kgl Kapel i Köpenhamn, gjorde uppmärk­sammade insatser dels vid Warszawas ”22nd International Festival of Contempo­rary Music”, September 16-24 1978, dels vid den Festival of Scandinavian Music, som ägde rum i Coventry den 13-20 maj 1979.

Vid Warszawa-konserten spelades:

 

Kabelác, Miloslav (*1908)

8 Invenzioni per strumenti e percussione (1962)

Rusdzínski, Zbigniew (*1935)

Campanella for percussion ensemble (1977)

Slavinski, Adam

Ballade for six percussionists (1973-75)

I Coventry Cathedral framfördes tillsammans med University of Warwick Cham­ber Orchestra and Choir:

Bentzon, Niels Viggo

Concerto for 6 percussionists

Sandström, Sven-David

Metal-Metal

Summerfeldt, Øisten

Suite

Nielsen, Carl

Liten svit , op 1

Hovland, Egil

Saul

Hemberg, Eskil

Signposts

Det är egentligen först på 1980-talet, sedan konservatoriet fått status av statlig musikhögskola och flyttat in i egen byggnad, som man i Rosenbergssalen, högsko­lans akustiskt förnämliga konsertsal, namngiven efter den skånske tonsättaren, kunnat presenterade kammarmusicerande studenter på professionell nivå. Musik­högskolans konsertutbud har under senare år fått allt större omfattning, så stor, att man delvis måst ta Caroli kyrka i innerstaden i bruk för att bereda plats för studenternas välbesökta, avgiftsfria lunchkonserter. Liknande konserter ger de ibland också som foajékonserter i konserthuset.

Fr o m vårsäsongen 2004 kommer Musikhögskolan i Malmö att svara för söndags­konserterna i Malmö Museum.

Salomon Smiths Kammarmusikförening har också medverkat till att i samarbete med Musikhögskolan presentera diplomander och olika ensembler i sina general­program under de senaste decennierna, t ex Indrakvartetten (Anna Blomkvist, vl - Karolina Sjöholm, vl - Diana Crafoord, vla - Lisa Fagius, vcl).