Landskrona Kammarmusikförening

Under 2004 kan Landskrona Kammarmusikförening se tillbaka på en 60-årig verksam­het. Redan tidigare hade man haft sporadiska utbud av intim musik i staden. Det kan t ex nämnas, att kammarmusikföreningarna i Malmö och Ystad vid samgåendet 1920 till Sydsvenska Kammarmusikföreningen även arrangerade kammarmusikkonserter i Lund, Trelleborg och Landskrona. Från dessa konserter saknas tyvärr detaljprogram, styrelse­berättelserna lämnar endast summariska uppgifter om medverkande och pro­gram. Det är emellertid tydligt att repertoaren i huvudsak omfattat wienerklassicistiska stråkkvartet­ter. Det bör framhållas att även om lokala krafter svarat för de flesta kon­serterna, nämns också gästande ensembler såsom Göteborgskvartetten, Kjellströms­kvartetten, Breu­ningkvartetten från Köpenhamn, Buxbaumkvartetten från Wien och Meredyll-kvartetten från London. Troligen har någon eller några av dessa ensembler i samband med besöken i Malmö också framträtt i Landskrona.

I styrelseberättelsen 1929/30 noteras: ”Kammarmusikföreningen kan i år se tillbaka på en 20-årig verksamhet, präglad av ett såväl konstnärligt som vad publikanslutningen beträffar, glädjande framåtgående. Intresset för kammarmusik, den form av musikut­övande vilken med rätta räknas som den ädlaste, har i betydligt större samhällen än vårt visat sig svårt, ja nära nog omöjligt att upprätthålla. Det är därför med största tillfreds­ställelse föreningen konstaterar att under den tjuguåriga period den ägt bestånd, publik­intresset med åren tilltagit, och allt fortfarande finnes.”

Uttalandet får stå för Malmö, Lund och Ystad. Under den nämnda dekaden gavs i Malmö sammanlagt 73, i Lund 36 och i Ystad 42 konserter. I Trelleborg och Lands­krona gavs summa 9 respektive 8 konserter under de tre första åren på 1920-talet.

Landskrona får kammarmusikförening i höst?

Det fanns en gång , då Landskrona hade rykte om sig som en utmärkt musikstad och då alla de yp­persta av tonkonstnärer gästade staden och kunde påräkna fullt hus. Senare har det varit si och så med det.

Medan radion under 30-talet tycks ha dragit folk från konsertsalarna har den numera alltmera bör­jat locka den musikintresserade dit. Allt tyder på att musikintresset i vår stad är i stigande. Lands­krona Musiksällskap och Nordvästra Skånes Orkesterförening har ofta stor och intresserad publik. Det finns emellertid stor brist i stadens musikliv – vi får aldrig höra någon kammarmusik och har på många år inte fått njuta av någon sådan.

Nu lär emellertid krafter vara i rörelse för att också i Landskrona starta en kammarmusikförening, en avdelning av Salomon Smiths Kammarmusikförening, vilken bedriver sin kulturella verksamhet i Malmö, Lund, Kristianstad och naturligtvis i Ystad. I Landskrona fanns för övrigt för ett 20-tal år sedan en dylik sammanslutning, som under åren 1919, 1920 och 1921 årligen anordnade ett antal konserter för sina medlemmar.

(L-P 1944-08-10)

I september samma år kunde Landskrona-Posten glädjande meddela att planerna på en kammarmusikförening i staden hade realiserats. Konserterna planerades till tre den för­sta säsongen, som Inga-Märet Hägglund omtalar i En liten historik, som hon sam­man­ställde till föreningens 50-årsjubileum 1994. Föreningsmedlemmarna fick genom sina medlemskort abonnemang på samtliga konserter. Årsavgiften beräknades till 10 kr per medlem, 5 kr för gymnasister, seminarister och likställda. Teckningslista fanns ut­lagd hos Törnquists bokhandel och andra listor cirkulerade i staden.

I början av oktober hade så många som över 200 tecknat medlemskap i Landskrona Kammarmusikförening kunde initiativtagaren, dr Bengt Berggren, nöjt konstatera, och i krönikan heter det vidare:

Måndagen den 23 oktober 1944 bestämdes som startdatum för kammarmusikföre­ningen, som till den första konserten hade lyckats engagera Garaguly-kvartetten. Den med så stort intresse emot­sedda konserten hölls å Stadshotellets festsal. Det var för övrigt Garaguly-kvartettens första fram­trädande i Landskrona. Konserten blev en strå­lande upptakt för Landskrona Kammarmusikföre­ning. Festsalen var fylld till bristnings­gränsen och extra stolar fick sättas in. Ändå fick inte alla intresserade plats.

VD i Salomon Smiths Kammarmusikförening, J. Arrhén, inledde kvällen med att hälsa alla väl­komna. Hälsade av livliga applåder inträdde därefter Garaguly-kvartettens med­lemmar, violinis­terna Carl Garaguly och Lince Berglund, altviolinisten Tage Broström och cellisten Gunnar Norrby. Programmets första nummer var Beethovens Stråkkvartett a-moll, op 132. Den följdes av Haydns Stråkkvartett C-dur, op 74 nr 1, vilken liksom Dvoraks Stråkkvartett F-dur, op 96 fick ett excellent utförande och höll publiken beta­gen och fängslad. Efter sista satsen följde ovationslika applåder och blommor över­räcktes.

Detta var alltså planeringen och inledningen till det som fortfarande heter Landskrona Kammarmu­sikförening. Föreningen har alltid sett till att engagera namnkunniga och skickliga kammarmusiker till sina konserter.

Den 8 februari 1945 var det dags för den andra konserten och staden gästade då av den ungerska pianisten Annie Fischer. Hon föddes i Budapest 1916 och räknades som en av samtidens största pianogenier. Hon framträdde offentligt för första gången redan vid åtta års ålder, när hon spelade Beethovens C-durkonsert tillsammans med symfoniorkestern i Budapest. Vid konserten på Teatern i Landskrona visste publiken inte till sig av för­tjusning över hennes briljanta tolkningar av de gamla mästarna. Kvällen inleddes med Mozarts sonat C-dur. Därpå följde Beethovens sonat c-moll, op 13. Som lättare avkoppling kom Ballad i g-moll av Chopin, suveränt utförd. Andra avdel­ningen av kon­serten upptog den mycket mäktiga Sonat i h-moll av Liszt. Som extranummer spe­lade Annie Fischer ett bejublat stycke av Chopin. Inte enbart applåder utan även blomster­buketter bevisade uppskattningen.

Efter denna andra lyckade afton torde stadens kammarmusikförening ha framtidentryg­gad. Nu vet publiken att vad man där bjuds är av verkligt värde. Den tredje och sista abonnemangskonserten för säsongen ägde rum i stadshotellets fest­sal måndagen den 12 mars 1945. Då hade kammarmu­sikföreningen lyckats engagera den berömda Wolf-kvartetten från Göteborg.

Wolf-kvartetten består av Endre Wolf och Matla Temko, violin, Inge Möller, viola och Guido Vecchi, violoncell. Det var första gången Wolf-kvartetten framträdde i Landskrona. Konsertsalen var även denna gång i det närmaste fylld. Programmet upptog som första nummer Jean Sibelius´ Stråkkvartett d-moll, op 56 ”Voces Intimæ” och därefter Beethovens Stråkkvartett C-dur, op 59 nr 3. Efter pausen utfördes Stråkkvartett G-dur, op 54 nr 1 av Joseph Haydn. Allt utfördes med känsla för god konst och mottogs med starkt bifall av den talrika publiken.

Säsongen hösten 1945 – våren 1946 innehöll även den tre konserter. Den första ägde rum i Stads­hotellets festsal den 25 oktober, då Kyndel-kvartetten – Otto Kyndel, Tage Lundgren,Gereon Bro­din och Gustav Gröndahl– framträdde. Redan efter en dryg månad, närmare bestämt den 27 november, var det dags för den andra. Då hade kammarmusikföreningen engagerat den världsbe­römde danske pianisten Victor Schiöler. Hans finstämda och poetiska spel förtrollade publiken och gav den en högstämd musikalisk upplevelse.

Den tredje abonnemangskonserten ägde rum den 25 april då Skånekvartetten fram­trädde. Skåne­kvartetten bestod av Gunnar Andersson och Erik Ekelund, violiner, Sten Broman, viola och Gun­nar Ek, violoncell. Alla tre konserterna framfördes på ett fullständigt lysande sätt inför en fulltalig och mycket entusiastisk publik.

Säsongen 1946-1947 inleddes den 17 oktober med den förnämliga Koppel-kvartetten från Dan­mark. Else-Marie Bruun, Anders Tyregod, Julius Koppel och Torben Anton Svendsen (…) spelade verk av Carl Nielsen, Aleksandr Borodin och Joseph Haydn. Allt förnämligt framfört av denna ytterligt sympatiska stråkkvartett.

Den 28 november var det den norske läkaren och pianisten Knut Koppangs tur att för­nöja publiken i Landskrona. Han hade nyss haft sin debutkonsert i sitt hemland och kri­tikerna var lyriska och rosade hans spel. Hans konsert upptog verk av Bach-Busoni, Beethoven, Brahms, Chopin och Grieg.

Torsdagen den 13 mars 1947 bjöds Landskrona på ett musikevenemang av högsta klass, då den världsberömda Quartetto di Roma för första gången framträdde i vår stad med en konsert i Stads­hotellets festsal. Herrar Zuccarini, Martinini, violiner, Perini, viola och Oblach, violoncell, fram­förde musik av Haydn, Beethoven och Dvorak. Som extranummer spelades Arcangelo Corellis bekanta La Follia.

Säsongen avslutades den 21 april med att Skånekvartetten återigen gästade vår stad med en full­ständigt briljant utförd konsert.

Listan över gästspelande musiker genom åren kan göras lång. Här följer ett urval: Hel­singborgs­kvartetten (Felix Cruce, Erik Ekelund, C H Edström och Ulf Lagerwall), José Tomas, Cappella Lundensis, Käbi Laretei, Erik Sædén, Sveinbjörnssonskvartetten, Quartetto Italiano, Joculatores Upsalienses, Suskekvartetten, Kammertrio Saar, Fresk­kvartetten,Malmö Kammarensemble, Mir­chevkvartetten, Trio du Nord, Norrköpingskvartetten, Helsingborgs Kammarensemble, Hans Ley­graf (för första gången 2/2 1951, senast 19/3 1994), Margareta Jonth och Håkan Sund, Inger Södergren, Mikael Neuman och Christer Karlberg, Zetterqvistkvartetten,Christer Persson, Bo Nyberg och Monica Westheimer, Hege Waldeland och Inga-Britt Niemand, Rolf Ranekov och Lennart Persson, Berliner Klaviertrio, Hans Pålsson, Kölner Klaviertrio, Heidelberger Kammeror­chester, Märta Schéle och Olof Höjer, Celia Linde, Alexander Fischer och Kira Khalfine, Brno­kvar­tetten, Duo Francesca, Erling Bløndahl Bengtsson.

Slutligen nämner Inga-Märet Hägglund att föreningen under de första 50 åren som ord­förande haft Bengt Berggren 1944-1960, Rolf Nordengren 1961-1982 och Majken Aléx från 1983. Claes Munck av Rosenschöld kunde 1994 fira halvsekeljubileum som före­ningens revisor.

Kammarmusikföreningen firade sitt 50-årsjubileum den 23 oktober 1994, då Køben­havns Strygekvartet framförde samma program som spelades den 23/10 1944 på dåva­rande Stadshotell. Lennart Collin i NvST uppmärksammade jubileet och återgav i stora drag Inga-Märet Hägglunds historik. Av Collins stora reportage återges nedan endast rubrik och kompletterande notistext.

Strygekvartetten – som för 50 år sedan

Mer exakt jubileumsfirande än kammarmusikföreningens finns inte

Landskrona: På samma plats, med Beethovens och Haydns stråkkvartetter som 1944, och på samma datum. Mer exakt kan ingen förening passa in ett jubileum än Landskrona kam­marmusikförening som firar 50 år i dag, söndag, och bjuder på jubileumskonsert.

Det blir Københavns Strygekvartet som spelar samma konsertnummer som Garaguly-kvartetten gjorde måndagen den 23 oktober i Stadshotellets festsal.

Skillnaden är att det då var en måndag, nu är det en söndag som konserten äger rum. I stadshotel­lets, Hotel Öresunds festsal. (…)

Föreningen har bara haft tre ordförande genom tiderna. Först Bengt Berggren som satt från starten till 1962 då Rolf Nordengren tog vid. Han höll i klubban ända till 1983 då nuvarande ordföranden Majken Aléx tog över. Som revisor har Claes Munck af Rosenschöld under alla år fungerat.

Det är också Claes Munck som efter konserten vid supén i kväll kåserar om ”Det var så det bör­jade”.

Vi arrangerar i genomsnitt nio konserter per år nu för tiden. För närvarande har föreningen 130 medlemmar och med hjälp av välkomna bidrag från kommunen och Kulturrådet är vår ekonomi något så när i balans, säger Majken Aléx, ordföranden.

Jubileet uppmärksammades också i Landskrona-posten 1985-10-24 av Gunilla Boström.

Musikaliska pärlor i repris

Kammarmusikaliska pärlor i rikt mått bjöd Landskrona Kammarmusikförening på när föreningen på söndagen firade sitt 50-årsjubileum med exakt samma konsert som vid premiärkonserten, tre stråkkvartetter framförda i samma lokal på nuvarande Hotel Öresund.

Den 23 oktober 1944 spelade Garaguly-kvartetten i Landskrona, för reprisen ett halvsekel senare svarade Köpenhamns Stråkkvartett, en väl meriterad och av dronningen dekorerad stråkkvartett med världen som arbetsfält. Kvartetten består av Tutter Givskov, violin, Mogens Durholm, violin, Mogens Bruun, viola och Asger Lund Christiansen, violoncell, och både primarien Givskov och cellisten Lund Christiansen är professorer i sina instrument vid danska musikkonservatorier.

Längre än dagens

Kammarmusikkonserter för femtio år sedan var betydligt längre än dagens, det blev den månghöv­dade publiken snart varse. Konserten inleddes med Joseph Haydns stråkkvartett i C-dur, opus 74:1.

Redan i den taktfasta och pregnanta inledande Allegrosatsen visade de fyra musikerna prov på ett drivet samspel. I andra satsen Andantino grazioso kände publiken snabbt igen den österrikiska kej­sarhymn som så småningom annekterades och blev Tysklands nationalsång. Här kunde en och annan svajande intonering höras i den känsliga tonväven – möjligen som en följd av den inte allt­för diskreta ventilationen i lokalen. Finalsatsens vivace framfördes med en härlig geist och ett fint samspel.

Drog sig tillbaka

Antonin Dvoraks stråkkvartett i F-dur opus 96 kallas den amerikanska. Den komponerades under två juniveckor år 1893, när kompositören under sin Amerika-tid drog sig tillbaka till Spillville, där många tjeckiska emigranter fanns. Med ett klart nationellt tonspråk och det klassiska kvartett­mönstret delvis utbytt mot färg, stämning och atmosfär gjorde kvartetten ännu större lycka än sym­fonin Från nya världen.

Den första allegro-satsen anses för en av kammarmusiklitteraturens vackraste, och det påståendet infriades helt i de fyra skickliga danska musikernas spel. Också lento-satsen, den melankoliskt hemlängtande med mycket vemod fick ett mycket mjukt och lyhört framförande innan musikerna växlade över till vivace-satsens mycket speciella rytmik. I finalsatsen bjöds ett oerhört dynamiskt och engagerat spel, där framför allt cellisten firade trium­fer.

Spännvidd

Efter pausen spelades Beethovens stråkkvartett i a-moll, opus 132, ett stycke som skrevs i etapper före och efter en svår sjukdomsperiod bara ett par år för kompositörens död. Kvartetten har en oerhörd spännvidd, här finns långa, innerliga och vemodiga koral-sekvenser blandade med mellan­spel av glada drillar och energisk ornamentering.

Musikerna fick rika tillfällen att visa sitt stora kunnande. Den täta, njutbara kvartettklangen impo­nerade, och så gjorde framför allt primariens oerhört säkra spel.

Stående ovationer blev publikens tack för konserten, nära två och en halv timme lång. Ett musika­liskt vasalopp genomfört av en kvartett veteraner vars snittålder sannolikt redan översteg jubilarens halvsekel.